Recension
Tidstypiska gester skapar lätt distans
Drottningholmsteatern är en teaterhistorisk klenod med kulisser och scenteknik från 1700-talet. Sedan några decennier spelar teaterns orkester på autentiska instrument för att få en tidstrogen klangbild. För Mozarts Così fan tutte låter man nu det historiska perspektivet omfatta den musikdramatiska helheten.
Regissören Sigrid T’Hooft utgår från forskning kring originalkällor när hon gör en fritt tolkande rekonstruktion av spelstil och scenisk framställning. Ensemblen består av unga sångare från Operahögskolan, som får denna förkroppsligade historiska kunskap som ett led i sin utbildning. Också Stephan Dietrichs kostymer håller stilen, det enda som svär mot konceptet är textmaskinen. Resultatet väcker frågor om betydelsen och angelägenhetsgraden av att försöka omsätta 1700-talets sceniska ideal till vår samtid.