RecensionBokhösten 2016
En ängel går genom Jon Fosses dramatik
Jon Fosses texter andas en längtan efter förlösning, bortom språket och bortom livet. Det skriver SvD:s teaterkritiker Lars Ring som har läst två nya böcker på svenska av den Nobelpristippade norska författaren.
Det är märkligt hur en konstnär själv kan påverka förståelsen av sina tidiga verk. Den norske dramatikern Jon Fosses religiösa omvälvning har förändrat läsningen av hans texter. Han har under en intensiv process övergått till katolicismen. Det som förut var ett kargt eko av beckettsk minimalism fördjupas nu av ett andligt perspektiv. Det blir tydligt hur hans texter cirklar kring upphävandet av jaget, runt vad som kan upplevas som befrielsen från det jordiska. Fosses ständiga bruk av pauser ekar nu av sökandet efter meningen med skapelsen.
Det är uppenbart att Jon Fosses texter har vuxit med åren, via en sträv och karg religiositet som söker tröst och avsikt genom ett rytmiserat, sparsamt och poetiskt språkbruk. Fosses katolicism låter ett annat ljus svepa över redan skrivna ord, ger en annan skugga och mer lyskraft.