Skräckfilmerna varnar oss för upplösta normer
Är det genom skräckfilmer som vi bearbetar förlusten av religiösa värden och hävdvunna samhällsideal? Påfallande många av 70-talets skräckfilmsklassiker utmynnar i varje fall i en konservativ samhällskritik, där vana, tradition och auktoritet framstår som garanter för trygghet i ljuset av 60-talets sociala radikalism.
Människans moraliska gränser vaktas av monster, hävdar statsvetaren Johan Tralau i sin nya bok ”Monstret i mig. Myter om gränser och vilddjur” (se Under strecket 5/6). Tralau intresserar sig för de antika myternas etiska funktion; han argumenterar bland annat för att Minotaurus, vidundret på Kreta som till hälften är människa och till hälften tjur, kan förstås som en varning för gränsöverskridande sexuella handlingar såsom incest. Som titeln, ”Monstret i mig”, antyder kan detta resonemang även tillämpas på vårt moderna samhälle.