Scener ur ett kändisskapKomedi om högt och lågt slår in öppna dörrar

2 Linus Wahlgren på Dramaten: Är det tänkbart? Är det ens önskvärt? Och är det överhuvudtaget en intressant fråga, värd en hel långfilm? Upplägget för Scener ur ett kändisskap ser ut ungefär så här: Det är någon som sitter och hittar på att Euripides, Tjechov och O’Neill och sådant skiljer sig från till exempel Rederiet på något avgörande sätt. Men alltihopa handlar ju bara om fungerande eller icke-fungerande underhållning.

Försåtligt utnämner smakdomarna den underhållning som ingen vettig människa står ut med till hög- eller finkultur, medan det som folk faktiskt gillar kallas för populär- eller kanske till och med skräpkultur. Det krångliga och åbäkiga tillmäts hög status, medan det som tilltalar den breda massan anses lukta illa. Tanken är inte alldeles ny. Jan Guillou brukar lufta den varje gång det är dags för boksläpp. Hans romaner säljer i mängd på varuhusen, alltså skriver han bättre än landets alla kritikeromhuldade stipendiater, och att detta sakförhållande inte kungörs på kultursidorna visar hur löjliga dessa är.