Gun var inte senil – hon bara åldrades
NY SERIE. I 60-årsåldern var Gun Hansson orolig för vad hon trodde var begynnande demens: tiden flöt ihop, en snödroppe kunde göra henne salig, lekfullheten var smått galen. Så hörde hon en forskare på tv säga att just detta var naturliga inslag i det mentala åldrandet.
Idagsidans nya serie handlar om hur det känns att bli äldre.
LUND. Det händer att grannbarnen ringer på dörren och frågar om gamla tanten vill komma ut och leka. Därute brukar nämligen Gun Hansson, 76, både gunga och hoppa runt sandlådan i olika teatermasker. Och då kan barnen fnissa om att hon kan bli en bra fotbollsspelare – för hon har så stor rumpa att hon kan både nicka och sparka med den …
Fast egentligen är det någonstans där som Gun Hansson har sitt mest onda. Värken från artrosen gör att hon har svårt att resa sig från stolen och måste fundera över hur många gånger knäna tål att gå i trapporna en dag. Så det är med viss möda hon böjer sig ned mot en av de små leksakshundarna på hallgolvet och sätter igång maskineriet: Only yoooou … ylar den i takt med sina rörelser, can make the darkness bright ... Gun skrattar åt sina skämtprylar och berättar att det här buset, de vansinnigt tosiga påhitten som hon kallar dem, började någon gång i medelåldern. För tio, femton år sedan sa en av döttrarna: Mamma, du ska nog lägga litet band på dig.