Recension
Oumou Sangaré - Seya
Medan Mali år efter år spottar ur sig mer bra musik än vad som borde vara möjligt för ett enda, fattigt land, har landets kanske allra största stjärna mest ägnat sig åt annat. Som en västafrikansk Dolly Parton importerar Oumou Sangaré bilar, driver hotell och har ett eget rismärke. För att sedan lika självklart, med sitt första riktiga album på över tio år, återvända direkt till toppen. Seya kan faktiskt mycket väl vara hennes bästa album hittills. Här har hon hittat en balans mellan Bamakopop och sydmalinesisk jägarmusik, så väl som mellan desperation och cool nonchalans i sången. Låtarna är hennes starkaste sen debuten 1989.