Konsten att lära sig löpa naturligt
I dag samlas proffs och amatörer i Stockholm för att springa maraton. EM-guldmedaljören Janne Holmén skriver här om en ny bok som är alltför kategorisk i sin kritik av de senaste decenniernas löpningsindustri.
Löpning har varit en folksport sedan början av 1970-talet, och efter en liten svacka under 90-talet har deltagandet i motionslopp nått nya rekordnivåer under 2000-talet. De många motionslöparna utgör en marknad för böcker om löpning, och under det senaste åren har ett stort antal översatts till svenska. Den japanske författaren Haruki Murakamis ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” är en självbiografisk betraktelse över Murakamis förhållande till löpningen. Han menar bland annat att idrotten och en regelbunden livsföring varit en förutsättning för att han kunnat klara av det mycket påfrestande författaryrket – han är alltså ingen konstnärsbohem. Den norske folkloristen Thor Gothaas ”Löpning. En världshistoria” är ett försök att täcka den mänskliga löpningens historia från stenåldern till våra dagar. Den finländske författaren Miika Nousiainen tar i romanen ”I långa loppet” upp långdistanslöpningen eftersom den enligt honom är ett av Finlands tre nationella trauman – de andra två är Sverige och alkoholen.