Recension
Teckningar från sagoskog och plundrad jord
Det finns varken undergångsromantik eller domedagsprofetior där, ändå handlar det om ett slags evig kamp mellan ljus och mörker. Jeff Olssons verk utspelar sig i en sagoskog som på kartan ligger i grannlandet till John Bauers trollmarker och J.R.R. Tolkiens Midgård. Hos Olsson finns dock inget gäng att hänga med, ingen tydlig fiende att slåss emot. I själva verket är det förtvivlat ensamt här. Människan är bokstavligt talat sammanvuxen med sin värld. Hon är bara ytterligare en organism i den rika vegetationen. Kvistar och skott växer ut ur hennes ögon och kinder. Maskar kryper igenom huden. En hermafrodit sticker in sin hand i ett hål i en trädstam på samma sätt som Tomas Tvivlaren när han behövde övertygas om Jesus sår.
Det är fantasins biotop och en blandning av olikartade myter som gäller i Jeff Olssons värld. Arvet efter den italienske manieristen Giuseppe Arcimboldo och surrealisternas uppskruvade drömvärld går igen i hans verk. Olsson använder sig av en spännande teknik. Han förvandlar blyertsteckningar till ett kolsvart måleri genom att anlägga blandningen av grafitpulver och emulsion med en pensel. Texturen förändras som om bakgrunden var ett hav av askgrått och svart.