Recension
Gionos herde gör underverk
PERSONLIGT ANSVAR När Reader”s Digest ville ha en sann berättelse om en fantastisk människa diktade Jean Giono ihop historien om herden som utför Guds verk på jorden. Han ljög så bra att den tunna boken fungerar som ett friskt källvatten i en tid av andlig törst, skriver Thomas Lunderquist.
Misstänkt ofta tycks boken i ens hand handla om det man just upplever i verkliga livet. Oavsett när, var eller av vem boken skrivits är det lätt att få för sig att den med magiska korrespondenser medvetet vill förmedla viktiga personliga handlingsråd.
För en tid sedan var min amatörorkester på turné i Kina. 13 miljoner Pekingbor och ett åttiotal svenska kör- och orkestermedlemmar med väl utvecklat gruppbeteende gjorde att jag ibland kände behovet att dra mig undan. För att ha någon att vara ensam med hade jag en bekant i väskan: Jean Giono. ”Vårvinden” (från 1930, på svenska 2000) hade gjort stort intryck på mig, och nu har hans korta berättelse från 1953, ”L”homme qui plantait des arbres”, också kommit på svenska.
På turnén framförde vi ”Förklädd Gud”, Lars-Erik Larssons tonsättning av Hjalmar Gullbergs text, komponerad som en appell för medmänsklighet vid utbrottet av andra världskriget. I den har Apollon dömts att tjäna som herde på jorden under ett år, och han utför utan klagan sin jordiska plikt. Det är ett mycket vackert stycke, och om inte förr fuktas mina ögon ofelbart vid de sista stroferna, i körens a capella: