Rufus WainwrightNu är det många om Rufus

Det är lite dubbelt det där med att upptäcka att ens egen favorit inte längre är bara ens egen. Nu är det ju mycket möjligt att både Marie Fredriksson, Peter Jöback och kulturtanten snett ovanför mig som envisas med att sjunga med hela tiden har gillat Rufus Wainwright lika länge. Men kontrasten i salongen är ändå milsvid från den där gången 2003 när han satt ensam med flygeln på Södra teaterns scen.

Då var han också helt enastående med en sådan där avundsvärt otvungen närvaro. Samtidigt fanns där också något dämpat, ett litet uns av besvikelse över att han inte bemöttes som ”the world’s greatest entertainer” som han nu, med självdistans bör påpekas, kallar sig.