Recension
Cortázar får marken att gunga
Det är inget mindre än vårt seende och vår världsbild som sätts på spel i Julio Cortázar ofta kusliga romaner och noveller. Här finns dubbelgångare och jagförblandningar som tycks hota subjektetets trygghet och upplösa verkligheten. Julio Cortázar var en av författarnas författare konstaterar Mats Gellerfeldt med anledning av tre digra nyutgåvor.
Argentinaren Julio Cortázar (1914–1984) är en av portalgestalterna inom den modernistiska, experimentella prosakonsten. Man ska vara försiktig med uttryck som ikon och guru, men i det här fallet är uttrycken helt adekvata. Han var en författarnas författare, enormt beundrad, ibland imiterad men oförliknelig. Hans uppfinningsrikedom och uppslagsrikedom är näst intill omöjliga att sammanfatta, och ändå har det skrivits enormt mycket om författarskapet.
I Sverige har han emellertid inte fått något större genomslag; utgivningen har varit sporadisk och nyckfull trots att Fischer & Rye 1989 gav ut Peter Landelius mästerliga översättning av den roman som 1963 slog ned som en bomb i den latinamerikanska litteraturen, Hoppa hage. Men han är inte, som man möjligen kan tro, svårtillgänglig. Gåtfull och ibland närmast mystisk, ja, men med en suggestionskraft som besegrar varje läsmotstånd.