”Varför ställer partierna upp i kyrkovalet – egentligen?”

Förre kyrkomötesledamoten Bengt Olof Dike ställer ett antal frågor i anslutning till mitt debattinlägg ”Partipolitiken hotar att rasera Svenska kyrkan” (23/7). Jag gör ett försök till klarläggande, skriver Gunnar Hyltén-Cavallius i en slutreplik.

Publicerad
Den 17 september äger kyrkovalet rum. De röstberättigad bör sätta sig in i de olika nomineringsgruppernas program men också reflektera över den djupare frågan: vilken bevekelsegrund har respektive parti? Det skriver debattören Gunnar Hyltén-Cavallius.

Den 17 september äger kyrkovalet rum. De röstberättigad bör sätta sig in i de olika nomineringsgruppernas program men också reflektera över den djupare frågan: vilken bevekelsegrund har respektive parti? Det skriver debattören Gunnar Hyltén-Cavallius.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT
Annons

Varför har inte kyrkan imploderat förut, undrar Bengt Olof Dike i repliken och fortsätter: ”Det var inte länge sedan partierna var ensamma på täppan i kyrkovalen”. Nåja, den första obundna gruppen, POSK, bildades 1987; det är faktiskt 30 år sedan. Skallet mot de politiska partierna i Svenska kyrkan har först de senaste åren ”nått decibelhöga nivåer”, heter det vidare. Nomineringsgruppen Frimodig kyrka sägs vara en av mest högljudda kritikerna.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons