Var medeltida kvinnor ovanligt sexfixerade?

”Under medeltiden fördömde prästerna ideligen sexualiteten och krävde att den bara skulle tillåtas i barnalstrande syfte. Detta spillde över i en hård kritik mot kvinnor som förförare av oskyldiga män. Menade man verkligen att kvinnor var ovanligt sexfixerade?”

Dick Harrison
Publicerad
Annons

Det enkla svaret är ja. Nästan all litteratur i ämnet skrevs av manliga författare, huvudsakligen präster och munkar som var ålagda att leva i celibat, vilket förklarar varför de hade ständiga problem att hantera frågor om sexualitet i allmänhet och dragningen till det motsatta könet i synnerhet. Alltså var det lätt att teorier om kvinnans förment pilska natur spred sig mellan skribenterna.

Redan under tidig medeltid hade flertalet tyckare i frågan kommit fram till slutsatsen att kvinnor hade svårare än män att kontrollera drifter. Kärleks- och sexualmagi förknippades nästan uteslutande med kvinnliga utövare. Sådan magi antogs kunna vara både positiv (leda till uppkomsten av heta känslor) eller negativ (resultera i falnande kärleksglöd eller impotens). Ett känt exempel från nordisk högmedeltid, närmare bestämt i den isländska Njals saga, är den förbannelse som den norska 900-talsdrottningen Gunnhild lägger på sin älskare, islänningen Hrut, som därefter inte förmår ha samlag med någon annan kvinna än drottningen – något som vållar Hrut stora problem när han återvänder till Island och gifter sig.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons