RecensionNya fackböcker
Fiktiva figurer som vill göra rätt för sig
Tatjana Brandt finner kopplingarna mellan de fiktiva världarna hos Ann Radcliffe, Fjodor Dostojevskij och George Eliot. Ulf Eriksson läser hennes essäbok och känner sin uppmärksamhet stundtals formligen spraka.
Den moderna rationaliteten har som alla vet medfört mycket gott. Men den har också utvecklat en förfallsform som dikterar att världen och livet inte är något annat än ett aggregat av lösbara problem, befolkat av alltigenom vetbara individer. En sådan trivialisering gör inte världen tydligare för människor. Däremot ökar den ledan och aggressiviteten.
En alternativ hållning utgår från att vår sociala kommunikation förutsätter att vi inte vet hur de andra ser på oss. Denna okunskap är en kreativ resurs och har intressanta likheter med läsningen av skönlitteratur, åtminstone i den mån vi stöter på mångtydiga fiktionsfigurer där.