RecensionNya romaner
Laestadius skriver med driv om Sápmis sorg och ilska
I sin första roman för vuxna skildrar Ann-Helén Laestadius kolonialhistorien ur ett samtida perspektiv – där dödandet av renar blir en symbol för ett större förtryck. Det är en roman som är viktig för förståelsen av dagens Sápmi, men som hade tjänat på färre trådar, skriver Yukiko Duke.
Den inledande scenen i ”Stöld”, Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna, är lika grym som den är talande. Den nioåriga, samiska flickan Elsa skidar för första gången ensam till sin familjs rengärde. Hon tänker överraska sina föräldrar genom att förbereda utfordringen av djuren. Men när hon väl kommer fram till gärdet, väntar henne en syn hon sent ska glömma. Hennes egen renkalv, Nástegallu, ligger död på marken. En man från en närbelägen by står böjd över kalven; han har dess öra i munnen och en blodig kniv i handen. När mannen upptäcker Elsa, skrämmer han henne till tystnad.
Laestadius debuterade 2007 med den hyllade ungdomsromanen ”Sms från Soppero”, om den tonåriga stockholmskan Agnes, som i likhet med författaren har samiskt ursprung. Sedan dess har hon skrivit ett antal uppmärksammade verk för unga om betydelsen av språk, identitet och rötter. För varje bok har det blivit allt tydligare att hon har samlat kraft för att kunna skriva en större berättelse om samiskt liv i dag.