RecensionNya romaner
Han ser människan i fåglarna – och vice versa
En vårdag ger sig Tomas Bannerhed ut för att studera Lovöns fågelliv från tidig morgon till sen kväll. Resultatet är en språklycklig strapats genom grönskan, lika oförutsägbar som taltrastens sång.
”Vänta, vad i helvete…jag ringer upp dig sen!” I älven nedanför har ett blygrått huvud, sammetsskimrande i solen, plötsligt dykt upp och mamma får finna sig i att vårt samtal avbryts i hast. Ut i ungens stövlar, med kikaren i högsta hugg, och snart ser jag den omisskännligt roströda strupen, det vitstrimmiga bakhuvudet och den enfärgade gråbruna ryggen: smålommen.
De är två stycken och de dyker länge, simmar uppströms under vatten för att sedan guppa med nedströms; parallellt med dem springer jag över gräsmattan med kikaren, fram och tillbaka i snålblåsten.