Som att gå på bio men utan vit duk

Radiobio är som bio, fast bara ljud. Så förklarar arrangören ljudgruppen Moxo den öronöppnande verksamhet som en söndag i månaden äger rum på teater Scenario i Stockholm.
Biodelen består i vanlig ordning av popcorn och en fullsatt salong med sluttande sammetsklädda stolar (inte för att man nödvändigtvis hör bättre av lutningen men vi ser i alla fall samtalet med den inbjudna gästen). Huvudkomponenten radio är fem mycket olika radio/ljudinslag som samsas under kvällens övergripande tema: Får man göra så här?
Frågan riktas till ljudkonstnären Jenny Sunesson som i sitt examensarbete från Dramatiska institutet gjort ljudupptagningar med dold mikrofon längs röda linjen.
Fragmentariska samtal varvas med kommunaltrafikens soundtrack av högtalarmeddelanden och t-banemusiker.

– Jag ville se hur länge jag kunde gå omkring slumpvis utan att få någon historia i huvudet, säger Jenny Sunesson som inte ser några etiska problem med sitt tillvägagångssätt.
Det visar sig att pusselbitar av samtal föder historier i
huvudet mycket snabbt, hos såväl skapare som åhörare. Den automatiska visuella ifyllnaden - fantasin lever - gör att man förvånansvärt fort glömmer bort att sakna bioduken.