Recension
Stringent McCartney landar i Beatles-eufori
Efter mer än fem decennier på den absoluta världstoppen har Sir Paul McCartney fortfarande kvar energin, gnistan och, inte minst, ödmjukheten inför publikens bifall. Det är i alla fall så det känns när han talar svenska, berättar anekdoter och river av 40 låtar på 2 timmar och 45 minuter utan att tappa vare sig stringens eller engagemang. Nog för att det ofrånkomligen blir lite forcerat, och att vissa låtar faktiskt inte är så himla mycket att skryta med, men sammantaget blir det till en konsert utan några riktiga svackor.
Som medlem av The Beatles utgjorde Paul McCartney en fjärdedel av ett karismatiskt kollektiv där ingen var utbytbar, men här ligger allt ljus på den i dag 73-åriga brittiska vegetarianen. De övriga på scen – Abe Laboriel Jr, Rusty Anderson, Brian Ray, Paul Wickens – är duktiga hantverkare, men svårartat anonyma och därmed utbytbara. Men McCartney har spelat med dem länge, så det är uppenbarligen så han vill ha det. Rusty Anderson får ta några korta gitarrsolon, Brian Ray tar över basen när McCartney spelar gitarr eller flygel och Abe Laboriel Jr trummar med Ringo Starrs tyngd.