"Är det de fattiga eller fattigdomen som är problemet?"
Svenskans vackraste ord, enligt författaren Susanna Alakoski, får henne att tänka på samhörighet, fattigdom och att socialministern borde vara Sveriges viktigaste ministerpost.
Tänker på social. Social som i att höra till, höra samman. Som i att upprätthålla relationer. Som en person som ingår i samhället, sällskaplig och umgängsam. Social som gästfrihet. Som i samhällsbildande. Tänker på museet Kiasma i Helsingfors, hur även Ismo Kajanders konst har en social funktion när vi trängs där framför tavlor och skulpturer. Tänker på posten och järnvägen, som av sociala skäl bör befrämjas. Tänker på det forna sociala livets myllrande mångfald, på kvinnans sociala ställning i Japan och vid tebjudningarna på 1800-talet. Tänker på presentabla socialt drivna kvinnor på finmiddagar på 1700-talet, på 2000-talet. Tänker på Ådalsmorden, Kravallerna i London och på sociala konflikter. Tänker på social mognad och på bostadsstandardens betydelse för detta. Tänker på oss som sociala varelser i tanke och handling.
Tänker på hur industrialismen innebar en social revolution.