Recension

KärlekslåtarVrålande F1-motorer och vågskvalp

Sara-Märta Höglund
Publicerad
Annons

När Lorentz Alexander på egen hand följer upp ”Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser som starkast” – genombrottsalbumet från honom och storebrodern – är det snarare att betrakta som en avstickare än ett uppbrott. Där fanns för mycket iver och påbörjade idéer för att han inte skulle börja springa ensam. Hybriden mellan pop och r'n'b – som utforskades av Lorentz & Sakarias redan på föregångaren – tas vidare till nästa nivå. Också den här gången har Vittorio Grasso producerat och med en slagsida åt fluffig pop låter Grasso vågskvalp, vrålande F1-motorer, körer, hintar av minimal techno och meditationsalbumen från din lokala kristallbutik få ta plats i ljudbilden.

Lorentz lyckas med få ord plantera bilder i huvudet på lyssnaren. Bilder som ändå får ses som ovanliga för genren - ”kan inte sova om nätterna, har börjat göra yoga om nätterna”, ”tidiga mornar sippar Corona, inne på Louvren tittar på Mona”. Eller som i ”Anata”, när han sjunger om att äta pizza och gå på seminarium.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons