Recension
Lyth förmår hålla fast vid det okända
Joanna Persman
Publicerad
Där verkligheten tappar konturerna, får fantasin sitt fotfäste. Från denna imaginära punkt kan man blicka ut i Harald Lyths eteriska rymder. Sedan genombrottet i mitten av 70-talet fortsätter hans måleri engagera på sitt säregna sätt.
Vad hans verk föreställer är snarare betraktarens än konstnärens fråga. De finns där framför oss: sobra, eleganta, skira i färgerna och vibrerande av en underlig energi. Och samtidigt så hopplöst omöjliga att fånga med ett ord eller i en beskrivning.