ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

Recension

Salome

Nina Stemme gör ett enastående porträtt

Nina Stemme (Salome),  Josef Wagner (Johannes Döparen).
Nina Stemme (Salome), Josef Wagner (Johannes Döparen). Foto: CARL THORBORG

Sofia Jupither låter oss ta del av ett väl utmejslat psykologiskt kammarspel i sin imponerande debut som operaregissör. Men först som sist är föreställningen Nina Stemmes, konstaterar Bo Löfvendahl.

Bo Löfvendahl
Publicerad

”Each man kills the thing he loves.” Den frasen hamras in i den långa ballad som Oscar Wilde mot slutet av 1890-talet skrev i fängelset i Reading: ”Varje människa dödar den hon älskar.” I början av samma decennium befann han sig i Paris, som då var impregnerat av den symbolistiska rörelsens rökelsedoft. Där skrev han hösten 1891 dramat ”Salome”, efter den bibliska berättelsen om prinsessan som önskar sig Johannes döparens huvud på ett fat.

Wilde låter Salome styras av omättlig attraktion till styckets unge profet, och pjäsen kan betraktas som en del av författarens frigörelseprocess. Året innan hade han gett ut romanen ”Dorian Grays porträtt”, vars upptagenhet av manlig skönhet orsakade en del höjda ögonbryn.

Laddar…