Ivar Arpi:Lågvattenmärke för Aftonbladets ledarredaktion

I går skrev Anders Lindberg en krönika på Aftonbladets ledarsida. Jag har all förståelse i världen för att han, liksom vi alla, reagerar oerhört starkt på de bilder som når oss från den pågående flyktingkatastrofen. Men jag har ingen som helst förståelse för att Anders Lindberg utnyttjar dessa starka känslor i inrikespolitiska smutskastningssyften.

Tidigare i sommar skrev jag en text om mediers publiceringspolicy när det gäller ursprung, nationalitet och religion vid brottsfall. Jag räknade upp tre fall där det kunde vara relevant, bland annat för att motverka illasinnad ryktesspridning på nätet. Hur detta har med den drunknade pojken Alan Kurdi att göra framgår inte, men Anders Lindberg lyckas, utan något som helst argument, fördela ut skulden för det inträffade på mig. Elit mot folk, skriver han. Det är radikalt att se Alan, som människa, skriver han. Mot detta ställer han min vilja att diskutera publiceringar i samband med vissa brottsfall.

Mitt inlägg i en publicistisk diskussion tidigare i sommar använder Anders Lindberg alltså för att antyda att jag inte ser en liten pojke som människa.

Det bär emot att ens besvara detta cyniska stycke text, egentligen förtjänar det inget svar. Men om något nu ändå ska understrykas här så är det detta enkla: Skillnaden mellan mig och Anders Lindberg är inte att han sörjer Alan, medan jag inte gör det. Skillnaden mellan oss är att när jag känner sorg över denne pojke är inte min första tanke att jag ska använda hans öde för att ta politiska poänger på en annan ledarskribent.