Recension

Les MisérablesEnsemblen lyfter stram musikfest

Uppdaterad
Publicerad
Annons

Malmöoperans uppsättning av Les Misérables är, låt oss konstatera det redan från början, gediget genomarbetad men bjuder inte på några överraskningar. Regissören Ronny Danielsson har haft viss frihet att gå utanför det standardiserade koncept som ofta följer med de stora musikalerna men har inte gjort några radikala ingrepp i historien om Jean Valjean (Dan Ekborg), som efter att ha avtjänat 19 år för stöld av bröd avancerar på samhällsstegen, och polischef Javert (Fred Johanson), en man driven av övertygelsen att en brottsling förblir en brottsling. Deras ständigt korsade vägar återges med tydliga penseldrag. Men även om det är en fängslande berättelse förlagd till Frankrike i det tidiga 1800-talet bör man nog ha läst Victor Hugos roman Samhällets olycksbarn, som ligger till grund för musikalen, eller åtminstone ett sammandrag, för att kunna hänga med i det forcerade tempot.

Men för all del, det är ju en musikal detta, och rollkaraktärerna tecknas av nödvändighet och konvention med tjocka konturer. Inte mycket att säga om det. Les Misérables är dessutom en musikal i sin renaste form; här uttalas knappast ett enda ord utan musikaliskt ackompanjemang. Det skulle kunna innebära en viss knölighet, men Claude-Michel Schönbergs okomplicerat effektiva, men ibland banala melodier låter sig sjungas utan att det låter affekterat och Ture Rangströms flitigt använda översättning är begriplig utan att förlora sin sångbarhet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons