Roligt och nattsvart om cancersjuka ungdomar

Det är lika bra att erkänna direkt:Jag är en av dem själv. Som säger att det här är en helt fantastisk bok och som listar den som en av de allra bästa läsupplevelserna jag haft. Någonsin. Som är nervös inför filmen, för att jag så gärna vill att den ska leva upp till mina förväntningar.

"Förr eller senare exploderar jag” handlar om två tonåringar, Hazel Grace och Augustus Waters. De träffas i en stödgrupp för cancersjuka ungdomar. Hazel är en 16-årig boknörd med obotlig cancer och hon vet att hon inte har speciellt lång tid kvar. Hon är övertygadom att det finns massor hon aldrig kommer att hinna med. Bli kär, till exempel. Och det är ju ändå ingen idé, för det skulle bara göra ytterligare en person ledsen när hon dör. Men så kliver Augustus Waters in i rummet, och… ja.

Den är allt på samma gång, den här boken. Väldigt rolig och extremt sorglig. Överdådigt romantisk och rätt så krass. Nattsvart på sina ställen men väldigt hoppfull på många andra. Det handlar om livet, döden, kärlek, cancer och allt som är viktigt och oviktigt, och det är så bra så folk som läst boken får gåshud bara man viftar lite med omslaget framför deras ögon.

John Green är överlag ett författartips som brukar falla många storläsare (i alla åldrar) på läppen. Hans ”Var är Alaska?” är nästan lika bra som den här, och ”Pappersstäder” håller också extremt hög nivå. De passar inte för alla, med de som faller för John Greens humor, karaktärer, dialoger och känslosamma allvar brukar falla ordentligt.