Unga i pjäs om förtryck
Bernarda Albas hus av Federico Garcia Lorca
Stockholms stadsteater,
Ung scen Sätra
Övers: Lars Bjurman
Regi: Maria Norén
Scenografi: Ulrika van Gelder
Musik: Olle Linder
Medverkande: Malin Ahlinder, Cecilia Hjort, Ellen Pålsson, Amanda Horne, Marie Åberg, Tanja Ulriksson, Loella Wikström, Jenni Godoy, Malvina Lilja, Oriane Reinberg.
Det bästa med Ung scen Sätra är nog att den finns; det är en centralt belägen spännande liten teaterlokal, där publiken sitter på flera sidor och delvis tittar ner på skådespelet. Entrén är gratis, vilket gör föreställningarna sympatiskt opretentiösa.
Nu har Maria Norén satt upp Garcia Lorcas ”Bernarda Albas hus” där en pjäs som fått ny aktualitet, inte minst i invandrartäta områden. Hennes bearbetning av texten gynnar främst begripligheten och de unga skådespelerskorna.
Så har Bernarda Albas tokiga gamla mor Maria Josefa här blivit ett litet speciellt barn, med prickig klänning och fjärilsvingar på ryggen, mitt i allt det svarta. Loella Wikström får i rollen
representera en aspekt av motståndet mot Bernardas stenhårda regemente, ett regemente som handlar om tradition, fasad och bördshögfärd. Oriane Reinbergs gitarrspel blir också en spricka i muren.
Efter makens död stänger Bernarda in döttrarna i en påtvingad sorg. Deras fängslade begär riktas mot Pepe Romano. Denne unge man får vi aldrig se, men han friar till den äldsta dottern Angustias och ligger med hennes yngsta syster Adela.