”Kyrkan tar för lätt på sexövergrepp”
Trots 2013 års kyrkomötesbeslut om barnkonsekvensanalyser och nolltolerans mot sexuella övergrepp träder en bild fram av en kyrka som är blind för de mest utsattas situation. Det är en ödesfråga som rör om kyrkans moraliska och teologiska trovärdighet, skriver prästerna Ewa Lindqvist Hotz och Helle Klein.
Imorgon firas påskdagen, årets största kristna högtid. Men hos många av Svenska kyrkans medlemmar, förtroendevalda och medarbetare vill uppståndelseglädjen inte riktigt infinna sig. I medier har vi de senaste veckorna kunnat följa hur flera präster som begått sexuella övergrepp mot barn fått fortsatt förtroende. I Visby stift välkomnas en man tillbaka i ämbetet trots att han erkänt att han sexuellt utnyttjat två minderåriga i sin församling, och därmed på grövsta tänkbara vis brutit mot sina prästlöften. I Uppsala stift får en man som dömts för sexuellt ofredande av sina konfirmander åter praktisera som präst. I Stockholms stift får en man som via nätet beställde hem en utländsk kvinna för sexuella tjänster fortsätta vara präst. Var finns Svenska kyrkans nolltolerans mot sexuella övergrepp?