Recension
Magnifika skräpmonument
PUNKRÖTTER Mike Kelley älskade det monstruösa och tabubelagda. Centre Pompidous retrospektiva utställning är inte optimal, men de skulpturala verken är skön konst.
Mike Kelley (1954–2012) var punkrockaren som blev världsberömd konstnär. 1973 bildade han det mytomspunna bandet Destroy All Monsters och senare gruppen Poetics tillsammans med konstnärskollegan Tony Oursler. Musik och ljud var aldrig långt borta i Kelleys konstnärliga produktion. I hans berömda performance ”Plato’s Cave, Rothko’s Chapel, Lincoln’s Profile”, stod exempelvis Sonic Youth för de musikaliska inslagen.
På Centre Pompidou i Paris visas nu en retrospektiv utställning med ett hundratal verk. Utställningen går sedan vidare till New York och Los Angeles. Kelley älskade det monstruösa, tabubelagda och förbisedda. För att gestalta den amerikanska kulturens ofta mörklagda undersidor, använde han sig av såväl måleri, teckning, video, skulptur, performance som installationer. I dag är denna medietrolöshet vardagsmat. Men i början av 80-talet var det något nytt.