Skoningslös uppgörelse

I förordet till ”Fallet Tulajev” ställer Susan Sontag den berättigade frågan: Varför har det varit så tyst kring Victor Serges romaner? Är det på grund av att Serge föddes i exil av två ryska föräldrar som tvingats fly till Bryssel undan tsarrysslands förtryck? För att han blev något av en herrelös hund – Serge skrev på franska men hämtade näring ur den ryska litteraturen – som varken den franska eller ryska litteraturhistorien har velat ta sig an? Eller är glömskan orsakad av att det är svårt att vara både författare och politisk aktivist?

Klart är i alla fall att den före detta bolsjevikens liv räddades från en säker död i Sovjetunionen i början av 1930-talet tack vare en internationell författarkampanj som gick under namnet ”Fallet Victor Serge”. ”Fallet Tulajev” är en svidande uppgörelse med Stalins fruktansvärda utrensningar under 1930-talets sista hälft, som i hög grad också drabbade de egna partileden. Det märks också att romanen är Serges personliga bokslut över ett förflutet som aktiv bolsjevik. Detta är en smärtsam bok om att åldras och känna sig överflödig i en tid då glädje och hopp bara kan framkallas i minnet. Skoningslösa metaforer visar hur systemet av terror har trängt in i människans minsta por: gjort huden gul, grå, illaluktande. De dokumentära detaljerna kastar läsaren tillbaka till verkligheten – Stalins pipa, vapenrock, stickande rödbruna blick.