Mördarens mammaSkräckscenarier för oroliga föräldrar

Vi säger till våra barn att vi kommer att fortsätta älska dem vad som än händer. Men skulle vi det – även om de mördade någon? Ida Linde skriver spännande och förtätat om en ensamstående mamma som tvingas svara på just den frågan.

Publicerad
Ida Linde är född 1980 och uppvuxen i Umeå, men bor numera i Stockholm. Hon debuterade 2006 med den prosalyriska ”Maskinflickans testamente”. Hennes senaste roman var den kritikerhyllade ”Norrut åker man för att dö” (2014), för vilken hon tilldelades både Norrlands litteraturpris och Aftonbladets litteraturpris.

Ida Linde är född 1980 och uppvuxen i Umeå, men bor numera i Stockholm. Hon debuterade 2006 med den prosalyriska ”Maskinflickans testamente”. Hennes senaste roman var den kritikerhyllade ”Norrut åker man för att dö” (2014), för vilken hon tilldelades både Norrlands litteraturpris och Aftonbladets litteraturpris.

Foto: Sara Mac Key
Annons

Många föräldrar utvecklar en särskilt plågsam supertalang: att kunna göra sig fantasifulla inre bilder av de otaliga sätt på vilket döden kan komma och ta ens barn. Bilder som reser sig ur de primitiva känslodjupen – den yttersta fruktan –, samtidigt som de är ett fåfängt försök att ta kontroll över det okontrollerbara; en besvärjelse. Ja, döden kan vi föreställa oss. Men dödandet? Att barnet, ditt eller mitt, skulle ta någon annans liv? Det är tvärtom ofta långt bortom vår föreställningsförmåga.

Ida Linde låter oss göra det, låter oss vistas i detta obegripliga skräckscenario, med sin nya roman ”Mördarens mamma”. Romanens ofrånkomlighet är där redan i de första raderna: ”Min pojke frågade mig: skulle du älska mig om jag dödade någon? Och detta var innan vi visste. För min pojke var bara en pojke när han frågade mig: skulle du älska mig om jag dödade någon? Och jag svarade: ja.”

Detta brutalitetens anslag ter sig, efter ”Norrut åker man för att dö” (2014), som karakteristiskt för Linde. Men även om mörkret och svärtan känns igen från den halsbrytande roadmovien genom Västerbotten, är ”Mördarens mamma” en helt annan sorts roman. Om den förra boken var en hårdkokt thriller och en politisk genomlysning av sveket mot Norrland i ett, är den nya en psykologisk djupdykning ner i individens fasor. Men liksom i ”Norrut åker man för att dö”, genomlyser Linde här tragedins konsekvenser.

Henrietta är redaktionssekreterare på ett läromedelsförlag och ensamstående mor till sin pojke. De två lever i en liten, enkel lägenhet, och i en till synes kärleksfull symbios. Men osäkerhetsmomenten, de oklara premisserna finns där tidigt: ”Jag kallade honom min pojke för att han var i mitt våld.” Och när pojkens mardrömmar tar fart, snurrar också kompassnålen i det ofrånkomligas riktning. Strax efter pojkens student ringer två poliser på Henriettas dörr.

Vad händer med moderskärleken när det som bara varit en vag aning blir verklighet? Vilket virke är den gjord av, hur mycket står den pall? Henrietta besöker sin pojke i fängelset, trogen sitt löfte att alltid älska oavsett vad. Där, i besöksrummet, möter hon Grace – en annan med den eviga identiteten ”mördarens mamma”. Det ställer allt på ända.

Ida Lindes prosa har tydliga lyriska drag, korta distinkta meningar med vindlande vackra vändningar. Mörkret och allvaret är romanens grundton, men i språket finns ett slags försonande motvikt, en lekfullhet. Det är så förtätat, med blicken som registrerar de små detaljerna, de pregnanta tankar som uttrycks till synes i förbifarten. Det är omsorgsfullt, samtidigt som det finns ett sådant starkt driv i romanen, i dess intrig.

”Mördarens mamma” är alltför spännande för att det ska vara försvarligt att avslöja för mycket om vad som sker med Henrietta, Grace och pojken. Det är heller inte helt görligt, eftersom slutet präglas av ett dunkel kring vad som är sanning och vad som är lögn. Men innan hon når dit hinner Ida Linde ställa avgörande frågor om det är möjligt att älska passionerat mitt i tragedin, om lycka finns för den vars barn sitter i fängelse och om vad som egentligen utgör ett moderskap. Och – plantera nya skräckbilder i föräldrakroppen.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons