RecensionVinterns böcker 2019
När hon drabbades av elallergi stötte samhället bort henne
Vare sig vetenskapen eller Försäkringskassan ser på hennes tillstånd som en sjukdom. Men elallergin rycker ändå ifrån Lotta hennes stabila medelklasstilvaro. Henrik Bromander skriver än en gång om en mångbottnad person utanför samhällets gemenskap.
”Känner ni inte lukten av rök?”, frågar sig författaren och serietecknaren Henrik Bromander i senaste numret av Författarförbundets tidskrift. Med avstamp i Peter Weiss moderna klassiker ”Motståndets estetik” anklagar han sina kollegor för att skriva en sval och slätstruken litteratur, som skulle passa perfekt i ett Sverige där SD har tagit makten. Sin egen motståndsestetik ger han prov på i sin nya roman, om en medelålders kvinnas fria fall ut ur såväl trygghetssystem som samhällsgemenskap.
Det råder inga tvivel om att Bromanders författarskap drivs av ett tydligt politiskt patos. Ändå är hans verk allt annat än plakatartade – och en del av förklaringen är att han bara sällan skildrar personer med samma världsbild som han själv. I stället dras Bromander, i verk efter verk, till mångbottnade protagonister som befinner sig i mentala träskmarker, ofta av det brungeggiga slaget. Han ger dem en stark röst och kliver ända in i deras känslovärld, så att litteraturen får göra det den är allra bäst på: låta läsaren leva många olika liv.