Recension
Ängslan och förtvivlan i sista Potter
Redan i den gripande förstascenen, då Hermione med sorgsen sammanbitenhet raderar sig själv från sina föräldrars minnen och hennes bild sakta försvinner ur familjens fotoramar slås tonen an: Harry Potter och dödsrelikerna genomsyras av ängslan, förtvivlan och saknad snarare än äventyrlighet – och den handlar mer om förföljelse av folkslag än om den eviga kampen mellan ont och gott.
David Yates med team hade onekligen kunnat göra en helt annan film, en som mera liknar de tidigare; en komprimerad, actionbetonad sammanfattning av en detaljrik, nyanserad litterär förlaga. Jag vet inte exakt hur mycket inflytande en regissör av en Potterfilm har, men kanske är det delvis Yates dubbelkarriär, med en fot i den smala brittiska tv-dramatiken och en i Hollywood, som gör att den första halvan av den sista delen blir så lyckad.