Livet går vidare
LUGNET EFTER STORMEN. Gatuprotesterna mot valresultatet i Iran har fått våldsamma konsekvenser i Teheran, med många döda och skadade. Samtidigt fortsätter livet i staden som tidigare: barn leker på lekplatser, tiggare sitter på trottoarerna med utsträckta händer och affärsmännen pratar kontrakt i sina mobiltelefoner, skriver den svenska författaren Marjaneh Bakhtiari som just nu är på plats i sin födelsestad.
Och varje kväll i drygt en vecka har det sett likadant ut. Strax före klockan tio har sjuttonåriga Mahtab börjat titta bedjande på sin mamma. Sedan har hon börjat be henne om lov att få gå upp på taket. Efter det har hon trots nekat tillstånd börjat ta på sig sin tunna kappa och sjal och ställt sig i hallen med sin mammas protesterande röst någonstans i bakgrunden. Och sedan, just när Mahtab har varit på väg att öppna dörren har hennes mamma tagit tag om hennes handled och dragit henne tillbaka till vardagsrummet. Där har hon åter igen gett dottern alla de rätta motargumenten och pekat på tv-bilderna: ”Se hur de slår och skjuter ihjäl demonstranterna. Vad lönar det sig att protestera på ett tak i mörker? Titta på de här så kallade ledarna. Var är de själva när de ber folk att ge sig ut på gator och torg och riskera sina liv? Ber de sina egna barn om samma saker? Jag har varit med om allt det här tidigare, Mahtab. Jag har själv lurats till att tro på sånt. Bli inte en bricka i deras spel.”
Och varje kväll har Mahtab dragit sig ur sin mammas grepp och svarat: ”Men mamma, jag
vill gå upp.” Det är då statistiken dras fram. Det är då mamman börjar referera olika nyhetsprogram som hon får in via sin stora parabolantenn på taket. ”De har dödat mellan tjugo och hundrafemtio människor. Fyrahundrafemtio har arresterats, Mahtab. Minst. De har till och med häktat de egna ledarnas familjemedlemmar. Vad kan du...”