alexosigge_2.mp4
Tio års poddande visar – "Alex & Sigge" allt argare
Är Alex Schulman och Sigge Eklund finkulturens räddning – eller bara självupptagna? Fördomarna om Sveriges mest omtalade podd är många. Men stämmer de? SvD:s Madelaine Levy tar hjälp av artificiell intelligens för att analysera 5,2 miljoner ord.
Har du en bestämd åsikt om ”Alex & Sigge”, podden med radarparet Alex Schulman och Sigge Eklund som med ett urverks tillförlitlighet kommer ut varje fredag? Bygger du den på trogen lyssning, förutfattade meningar, eller omfattande research?
Risken är stor att du har fel. Oavsett om du tycker att de är totalt ointressanta, guds gåva till mänskligheten eller något helt annat.
För 16 år sedan, våren 2007 fick Sigge Eklund uppdraget att i livsstilsmagasinet Bon porträttera Alex Schulman, som precis hade sagt upp sig från Stureplansgruppen. De två är då bara ytligt bekanta. De börjar med en intervju på restaurang PA & Co, men Sigge Eklund känner sig inte färdig. Han följer med på middag hos familjen Schulman, där han får träffa mamma Lisette, och flyger till Nice med Alex och lillebror Calle. I reportaget pratar Alex Schulman och Sigge Eklund om ”Hylands hörna”, ”Se & hör” och James Joyce. Fem år senare startar de ”Alex & Sigges podcast” tillsammans.
Jag minns det hela väl, för det var jag som var redaktör för reportaget. Vi har knappt haft kontakt efter det, men jag har följt dem båda på håll, som läsare och som lyssnare.
Men hur analyserar man tio års poddande?
I dag har podden, med 400 000 lyssningar i veckan och uppskattade årsintäkter på nästan 20 miljoner kronor, blivit en maktfaktor – en seismograf som både fångar sin samtid, och bidrar till dess förändring. När ”Alex & Sigges podcast” fyllde tio år under 2022 pratade vi på SvD:s kulturredaktion om att uppmärksamma jubileet genom att ta en närmare titt på den.
Men hur analyserar man tio års poddande? Hundratals timmar ljud, ett innehåll som rymmer såväl personliga berättelser som analyser av nyhetshändelser och kultur? Det är svårt – och väldigt tidsödande – för en mänsklig hjärna att ta in ett sådant material.
Finns det andra sätt att förstå sig på ett så omfattande material? Kanske.
I artikelserien ”AI lyssnar på poddar” har vi tagit hjälp av bland annat artificiell intelligens och databassök för att fördjupa förståelsen av några av Sveriges största poddar.
Till att börja med publicerar vi nu en kartläggning av ”Alex & Sigges podcast”, med analyser av 548 avsnitt, nästan 700 timmar ljud.
I just den här artikeln söker jag, i siffrorna, svaret på frågan: stämmer fördomarna om ”Alex & Sigges podcast”? Vi berättar mer om hur vi har gått tillväga här.
I andra publiceringar tittar vi närmare på de personer som nämns mest i podden – och så har jag pratat med Alex Schulman och Sigge Eklund själva om analysen (en längre intervju publiceras till helgen).
Under våren följer fler analyser av andra stora poddar.
Fördom 1: ”Alex & Sigge” är självupptagna
Ett av 2010-talets stora kulturbråk avslutades med att Sigge Eklund drog ner byxorna och urinerade på ett exemplar av magasinet Filter. Detta efter att tidningen hade utnämnt honom, hans bror (fastighetsmäklaren Fredrik Eklund) – och hans far (ekonomen Klas Eklund) – till narcissister.
Under åren som har gått sedan dess har det autofiktiva berättandet – ett personligt och avslöjande men också tillrättalagt och filtrerat självbiografiskt material – blivit ett allt större kulturfenomen. Vi ser det i litteraturen, i tv-program, i dokumentärer och i sociala medier. Vi ser det även i den enorma populariteten för poddar som ”Ursäkta”, ”Filip & Fredrik” och ”Alex & Sigge”.
Men, hur självupptagen är egentligen ”Alex och Sigges podcast”? Kan en AI-baserad analys svara på det? Vi kan se att sedan lanseringen 2012 har Eklund och Schulman sagt ordet ”jag” fler än 155 000 gånger, det vill säga flera gånger per poddad minut. Det låter som mycket, och det är det nog, men allt beror på vad man jämför med.
”Min kamp” omges av ungefär samma fördomar som ”Alex & Sigge”
Visst är det lite orättvist att ställa en samtalspodd mot ett litterärt projekt – men ”Min kamp” omges av ungefär samma fördomar som ”Alex & Sigge”. Även Karl Ove Knausgårds autofiktiva romansvit anklagas till exempel för att vara egocentrerad (och mansfixerad).
I ”Min kamp” förekommer ordet jag ”bara” knappa 50 000 gånger. Men, frekvensen är högre utslaget på antal ord. Det är alltså klart tätare mellan ”jagen” i ett självbiografiskt litterärt verk som ”Min kamp” än i ”Alex & Sigges podcast”.
– Annars tror jag vår podd hade varit outhärdlig, säger Sigge Eklund. Ingen hade orkat lyssna på Knausgård i elva år.
När vi använde en maskininlärningsmetod för att klassificera ”Alex & Sigges podcast” efter ämnesområden framgick det att den egna vardagen är det ämne de pratar allra mest om. Men även att de ägnar mycket tid åt nyheter och samhällsfrågor, såväl som diskussioner om kultur (film, tv, musik och så vidare).
Mot den bakgrunden är det inte lika förvånande att ”jagen” duggar tätare hos Knausgård än i ”Alex & Sigge”. Båda formaten är autofiktiva; de gräver såväl inåt för att förstå sin avsändares psyke som utåt för att beskriva sin samtid. Men poddens innehåll är mer blandat då det oftare rymmer referenser till nyheter och andra aktualiteter.
Vardagsliv vs. nyheter och samhällsfrågor
Procent
40
Vardagsliv
30
20
Nyheter och samhälle
10
0
2019
2013
2015
2018
2012
2014
2016
2017
2020
2021
2022
När Alex Schulman gästade podden ”Rak höger med Ivar Arpi” i mars 2022 uttryckte han det som att han ”jobbar heltid med kriget” – så besatt var han av att följa nyhetsuppdateringarna om Ukraina. Detta ger inget starkt utslag i vår ämnesanalys av ”Alex & Sigges podcast”, men vi kan se en sådan tendens. Andelen av innehållet som ägnas åt nyheter och samhällsfrågor ökar, lite grann, med åren, och små toppar finns under coronapandemin (då de två poddprofilernas åsikter gick vitt isär), samt efter Rysslands invasion av Ukraina.
Vad säger AI-analysen? Stora delar av innehållet är självbiografiskt – men podden är inte lika jagfixerad som Knausgårds ”Min kamp”.
Fördom 2: ”Alex & Sigge” är en vänsterpodd
Mitt intryck har alltid varit att Alex Schulmans och Sigge Eklunds vänstersympatier är något av ett fundament i deras samvaro. Att de gärna talar om socialdemokratin, där Sigge Eklunds pappa Klas Eklund länge var ett framstående namn, och citerar Göran Persson: ”Berätta inte för mig om det svenska klassamhället...”
Spelar deras politiska åsikter någon roll för lyssnarna? Svenska poddlyssnare säger sig ha stor tilltro till att det de hör i poddar stämmer, och de skaffar sig gärna kunskap genom just poddar. Men de anser inte att innehållet påverkar deras åsikter i särskilt hög grad. När jag frågar Alex Schulman vad han tror är han inne på ett liknande spår:
– Jag har skrivit politiska kolumner i tio år, men är fortfarande osäker på om jag har fått någon att ändra uppfattning. Jag tror att man främst skriver för dem som redan är frälsta, de andra gör man bara mer irriterade.
Med detta sagt är det inte Socialdemokraterna, eller vänstern, som förekommer oftast i podden.
Då och då anklagas duon också för att vara champagnesocialister, lyxlirare som inte lever som de lär. Och nog har de själva gjort sitt för att spä på den bilden.
På arbetarrörelsens högtidsdag, den 1 maj 2014, sitter de till exempel på den symbolladdade platsen Grand Hôtel – där de vid tillfället är incheckade med sina fruar – och diskuterar barndomens 1 maj-tåg.
Fyra år senare, 2018, konstaterar Alex Schulman i podden att han röstar vänster, och tror på högt skattetryck – men att han skatteplanerar, och dessutom inte lider av någon som helst flygskam: ”Jag flyger hit och dit. Jag var i London i måndags. Jag är i Dubai. Jag borde bara känna någon typ av klimatångest. Men jag känner ingenting.”
Med detta sagt är det inte Socialdemokraterna, eller vänstern, som förekommer oftast i podden. Det är i stället Sverigedemokraterna som dominerar. S nämns inte ens en tredjedel så ofta som SD. SD diskuteras regelbundet, medan ett parti som Moderaterna dyker upp framför allt i samband med val. När SD omnämns är den starkaste känslan avsmak (men det ska tas med en nypa salt, jag återkommer till det) följt av ilska. S associeras i första hand i stället med ledsamhet.
Så mycket nämns partierna i podden
Mycket
Lite
KD
MP
SD
S
50%
C
M
V
L
SD sticker ut i den svenska politiken, och förmodligen är det naturligt att man fokuserar på det parti som man främst ställer sig i opposition till. Men den höga frekvensen får mig också att tänka på något som Sigge Eklund säger, i avsnitt 182: ”Det läggs ner för mycket tid på att skälla ut de där två som vill att flyktingbåten ska sjunka. Vi bör ju vända oss mot flyktingbåten och bry oss om dem. Inte ägna 50 procent, eller vad det nu kan vara, av vår vakna tid, åt att skälla ut de där två.”
När jag intervjuar honom säger han också:
– Det var framför allt mellan 2015 och 2020 som vi pratade om SD. Nu pratar vi betydligt mindre om dem.
Vilket datanalysen ger honom rätt i, även om SD inte på något sätt försvunnit ur poddens innehåll de senaste åren.
Vad säger AI-analysen? Svenska språkmodeller som kan bedöma vilken politisk uppfattning avsändaren har är förmodligen på gång. I den analys vi har gjort kan vi se att Sverigedemokraterna är det parti som nämns oftast.
Fördom 3: ”Alex & Sigge” handlar mest om män
I podden kan Alex Schulman retas lite vänskapligt med Sigge Eklund som älskar sina ”gubbar”. Sigge protesterar, och påpekar att det finns många kvinnor som har haft stor betydelse i hans liv.
Så är det förmodligen. Men vår AI-analys visar tydligt att samtalen i podden är mansdominerade.
Jag har själv, som lyssnare, stundvis tänkt på podden som en undersökning av just manligheten och dess villkor. Så det är inget överraskande resultat. Ändå blir jag kanske lite förvånad över hur stor skillnaden är – det blir även Alex Schulman och Sigge Eklund när de får höra om siffrorna.
Manligt / kvinnligt
68 000
36 000
Män
Hans
Fru
Hon
Hennes
Honom
Han
Henne
Hen
Pappa
Mamma
– Jag tycker inte om idén om män som pratar om män, säger Alex Schulman.
Sigge Eklund håller med:
– Det är klart att det är ett problem om två mediemän framför allt pratar om andra män. Man får väl nämna det att minst en eller två gånger i varje avsnitt så stoppar vi oss själva. Man vill inte vara en man som är elak mot kvinnor. Så har vi varit elaka mot två kvinnor i ett avsnitt, då stryker vi den tredje.
I podden talar de ändå nästan dubbelt så mycket om män som om kvinnor, dessutom har mansdominansen ökat över tid. Duon pratar även klart mer om sina pappor än sina mammor. Som en annan del av vår dataanalys visar är också påfallande många av de offentliga personer som nämns i podden män. I den artikeln förklarar också Alex Schulman varför han tycker att detta är så sorgligt, medan Sigge Eklund resonerar om sitt intresse för ”självupptagna män”.
Vad säger AI-analysen? Stämmer, podden handlar mycket mer om män än om kvinnor.
Fördom 4: ”Alex & Sigge” är finkulturens räddning
I mitten av 2000-talet undrade Horace Engdahl om högkulturen (hans ordval) höll på att bli en ”subkultur bland andra” – en marginell företeelse utan möjligheter att nå ut till den bredare allmänheten. ”Alex & Sigges” belackare verkar anse att samtalspoddars popularitet är ett steg i den riktningen: i stället för stråkar och diktning lyssnar massorna på ”babbel”. Andra har en rakt motsatt åsikt. De kallar podden för ”bildande” och tycker om att den ”går på djupet”.
Kulturjournalisten Kjell Häglund skriver till exempel att den innehåller ”...samtal som tar sig upp på existentiellt litterära höjder. Nästan alltid. Vecka efter vecka.” Och i måndags, den 20 februari, tilldelades Alex Schulman och Sigge Eklund Expressens Björn Nilsson-pris för ”god kulturjournalistik”, med motiveringen att ”det vi hör är den nya tidens kultursida”.
Kan vi med hjälp av artificiell intelligens ta reda på vad som stämmer – om ”Alex & Sigge” är ”högkultur” eller ”lågkultur”? Inte riktigt. Men ämnesmässigt visar vår analys att innehållet i podden är blandat – och att ”lättare” ämnen som kändisar, eller träning och hälsa, bara utgör en liten del av det.
En sökning i materialet visar även att Schulman och Eklund pratar oftare om till exempel festande än om dikter. Men skillnaden är mindre än vad i alla fall jag hade gissat: en hel del avsnitt innehåller referenser till poesi. I innehållet finns även annat som nog kan förvåna den som anser att samtalspoddar är ytliga. I poddens vardagsberättelser kan Alex Schulman väva in en förklaring av ett begrepp som esprit d’escalier, och Sigge Eklund berätta varför Gabriel García Márquez ”Hundra år av ensamhet” har det perfekta romanslutet.
Karl Ove Knausgård, Bob Dylan, Gunnar Ekelöf, Alice Munro och Gabriel García Márquez är några av de ”högkulturella” namn som förekommer i podden. Foto: Alamy, TT
Just dessa segment för nog faktiskt ut ”högkultur” till massorna. (Podden når som sagt ut till hundratusentals personer varje vecka.) Om än uppblandat med en hel del annat, som i mina ögon (eller kanske snarare öron) ganska irriterande sponsorbudskap, och vissa delar som är rent skvaller.
Jag kan tänka mig att lyssnarna uppskattar den sömlösa samvaron mellan fin- och populärkultur, mellan djupgående tankar och tramsig humor. Sociala medier tas här, är mitt intryck, på lika stort allvar som essäsamlingar, poplåtar analyseras som symfonier. Tack vare sina framgångar har Schulman och Eklund dessutom möjlighet att bjuda in lyssnarna till platser och skeenden många kritiker inte har tillgång till. De vet vad som sker i kulisserna – såväl på Dramaten som på Oscarsgalan.
Vad säger AI-analysen? Den kan inte svara på frågan – men visar att podden rymmer en hel del så kallad ”finkultur”.
Fördom 5: ”Alex & Sigges podcast” är fylld av elakheter
Vem kan ens avgöra vad som är elakt och inte – den som uttalar elakheten, den som utsätts för den, eller någon annan? Det vore naivt att tro att en AI-modell sitter på facit.
Enkla ordsökningar visar att ”Alex & Sigge” pratar mer om sådant de säger sig ”älska” än sådant de säger sig ”hata”, även om frekvensen av hat är hög – de berättar om någon eller något de hatar i snitt mer än en gång per analyserat avsnitt. Det som hatas är emellertid med jämna mellanrum egna handlingar och tankar.
Varför är människor ibland elaka mot varandra? Förklaringarna varierar, men att viss elakhet är en del av den mänskliga naturen är många överens om. Evolutionsbiologen Richard Dawkins framhåller i klassikern ”Den själviska genen” att total godtrogenhet inte är någon evolutionär vinnarstrategi. Men det är inte heller motsatsen, att ständigt utnyttja allt och alla för egen vinning. De individer som främst gynnar en arts överlevnad, på längre sikt, är de som ofta stöttar andra – men även inser att alla deras artfränder inte förtjänar att stöttas, att vissa snarare behöver stötas ut.
”Jag tror inte det är elak som du menar, utan kritisk. Det är ju en kritisk podd.”
När jag frågar Schulman och Eklund själva om elakhet är en viktig del i deras podd säger Sigge Eklund ja, medan Alex Schulman vill nyansera bilden:
– Jag tror inte det är elak som du menar, utan kritisk. Det är ju en kritisk podd, som granskar samtiden. Och oss själva.
AI kan uppskatta de sentiment, det vill säga känslolägen, som uttrycks i en podcast över tid – och modellen vi har använt ger starkt utfall för känslan ”avsmak” i ”Alex & Sigges podcast”. Faktiskt ett så starkt utfall att maskininlärningsingenjörerna som vi har samarbetat med betvivlar att modellen verkligen kan avläsa den känslan helt korrekt. Eventuellt har modellen inte tränats tillräckligt på sådana exempel. Detsamma gäller sentimentet ”förvåning”, som den också verkar ha en tendens att överskatta.
Räknar vi bort dessa två känslor, som modellen alltså inte riktigt verkar identifiera korrekt, så återstår glädje, ledsamhet, ilska och rädsla som den också läser av. Där ska resultaten vara mer pålitliga – och av dessa är ilska den sammantaget starkaste känslan i det som sägs i podden.
Stefan Sauk och Mia Skäringer är två offentliga personer som återkommer i podden, och det är knappast för att hyllas. Är Schulman och Eklund elaka mot dem? Det vi kan se är att AI-modellen (om vi räknar bort avsmak och förvåning) associerar dessa personer i första hand med två känslor: ilska och glädje.
Är AI:n ett uselt verktyg som läser av både glädje och ilska i segmenten som handlar om dessa personer? Kanske det. Eller så speglar den att det handlar om humor av det råare slaget: att Schulman och Eklund driver, hårt, med dessa personer, och har roligt under tiden?
Vad säger AI-analysen? Att ”avsmak” är en av de vanligaste känslor som uttrycks i podden. Men det finns starka skäl att tvivla på att det stämmer.
Fördom 6: ”Alex & Sigge” är kändisfixerade
”Jag åt middag med…” kan Alex Schulman eller Sigge Eklund säga och sedan mumla något ohörbart, eller göra en lång konstpaus. Då vet trogna lyssnare att nu kommer något som är avsett att göra den andre lite avundsjuk. Ett möte, kanske till och med ett hemligt sådant, med en riktigt spännande, förmodligen känd, person.
Maskininlärningsmodeller kan förmodligen inte plocka upp nyanserna i den sortens stickrepliker, och förstår nog inte att podduon såväl ger utlopp för som driver med sitt eget kändisintresse. Men det finns modeller som är relativt duktiga på att identifiera mer konkreta samtalsämnen, särskilt då en podd transkriberas och blir text.
Att använda så kallad topic modelling för att se detta har emellertid inte varit helt enkelt. Under vårt arbete med ”Alex & Sigge” försökte ingenjörerna sig på några olika metoder. En så kallad oövervakad (unsupervised) modell, som utan ramar letar ämnen i materialet, gav svar som var helt obegripliga. Efter en del försök hittades i stället en mer pålitlig variant, som ska vara rättvisande vad gäller de stora dragen.
Kan det stämma att en så liten del av ”Alex & Sigge” handlar om kändisar och populärkultur?
Får man tro den modell vi har använt så ägnas en relativt liten del av ”Alex & Sigges podcast” åt kategorin ”kändisar och populärkultur” – inte mer än 7 procent av poddens innehåll.
Kan det stämma? Jag är faktiskt inte helt förvånad. Visst intresserar de sig för kända människor, men kanske har det gjorts väl stor sak av detta på annat håll? Mitt intryck efter att ha gått igenom otaliga avsnitt de senaste månaderna är att det nog är mer av en underhållande krydda än ett huvudämne i podden.
Vad säger AI-analysen? Att kändisar är en relativt marginell företeelse i podden.
Vad pratar de om i podden?
Tungt
Lätt
Musik
Lärande,
pedagogik
Vardagsliv
Kändis- och
populärkultur
Familj
Gaming
Vetenskap,
teknik
Andra
hobbyer
7%
28%
Ungdoms-
och studentliv
Film, tv
och video
Näringsliv,
entreprenörskap
Träning
och hälsa
Nyheter,
samhällsfrågor
Resor,
äventyr
Mat och
restauranger
Sport
Relationer
Mode,
stil
Kultur
och konst
13%
3%
6%
Fördom 7: ”Alex & Sigge” är arga
Alex Schulman har både pratat och skrivit om sin ilska. I boken ”Bränn alla mina brev” spårar han den bakåt i tiden, via sin mammas känslosvängningar till ”urkällan”, morfar Sven Stolpe. För bara någon månad sedan återvände han till sin ilska i podden: ”Att man alltid ska var arg på någonting varje vecka. Så jävla hemskt. Jag hatar mig själv.”
Är detta talande för podden? Uttrycks mycket ilska där? Som nämnts har vår sentimentsanalys, som läser av sex olika känslolägen, en benägenhet att övervärdera förvåning och avsmak, och det är dessa som får högst utfall när vi analyserar poddavsnitten. Men utöver förvåning och avsmak är ilska vanligast, följt av glädje och ledsamhet. Rädsla är den minst vanliga känslan.
Man ser också en tydlig trend: ilska blir vanligare över tid, glädje mindre vanligt.
Känslolägen över tid
Procent
10
Här korsas
trendlinjerna
Glädje
Ilska
8
6
Rädsla
4
2019
2013
2015
2018
2012
2014
2016
2017
2020
2021
2022
* Här ser man trendlinjerna för utvecklingen av uttrycken för glädje respektive ilska i podden. Det går lite upp och ner mellan avsnitten, vilket återspeglas i den mer hackiga, skuggade kurvan.
Det är inga stora skillnader: mellan ilska och rädsla skiljer knappt ett par procentenheter. Jag blir misstrogen när vi får resultaten. Kan man lita på detta? Ingenjörerna på Modulai, som vi har samarbetat med, bedömer att ilska och glädje är känslor som språkmodeller är väl tränade att läsa av, och att värdena därmed bör vara korrekta – om inte vad gäller varje enskild mening, så för att ge en bild av ett stort material, som hundratals timmar av en podd.
Jussi Karlgren, forskare inom språkteknologi, påpekar att det idag finns många olika modeller för sentimentsanalys och att området utvecklas snabbt.
– Att modellen i det här fallet ger ett så pass lågt utslag för glädje respektive ilska, runt 6–8 procent, tyder på att den inte gör vilda gissningar utan snarare mer försiktiga och rimliga bedömningar. Jag tycker nog att trenderna man ser här går att tolka som meningsfulla och högst sannolikt inte bara är slumpens verk.
Under poddens första år uttrycks mer glädje än ilska – men från och med 2015 blir förhållandet det omvända. Varför? För att något avgörande händer i deras liv? På grund av samhällsutvecklingen? Eller något helt annat? När jag visar grafen för Alex Schulman undrar han, spontant, om det kan handla om en ”gnabbighet” mellan honom själv och Sigge Eklund, som vuxit sig starkare med åren. Sigge Eklund funderar på om kurvorna egentligen reflekterar en allt större ärlighet. Till helgen publicerar vi en intervju där de två resonerar vidare, och berättar mer om vilka känslor som, enligt dem själva, präglat podden under åren.
Vad säger AI-analysen? Ilska är en relativt stark känsla i podden, men skillnaden mellan ilska och glädje är inte så stor.
Vad pratar Alex och Sigge om – egentligen?
