Hur ska de ”nya” flaggorna uppfattas?
Mina senaste två nyhetsbrev har kretsat kring det moderna bruket av historien genom statyer och skulpturer – antingen genom att vi river, förstör och omplacerar dem eller genom att vi nyskapar dem för att lyfta upp glömda aspekter av det förflutna. I dag vänder jag blicken mot ett annat fenomen, vilket också bottnar i nutidens försök att staka ut en framtid genom att utnyttja historien: nyskapandet av flaggor.
Alla som befunnit sig på svenska vägar under sommaren lär ha sett dem. Landskapsflaggorna. När jag for med mamma och pappa på tält- och stugsemester på 1970-talet var de osynliga, men i dag finns de överallt. Hur skall de uppfattas? Som regionala markeringar av stolthet och självmedvetenhet gentemot den rikssvenska överheten, eller som hobbyprojekt utan allvarligare övertoner?
Till saken hör att flaggsymbolik lätt blir storpolitik, om vi vidgar synfältet till staterna i omvärlden. Nordmakedoniens flagga är slutresultatet av ett infekterat gräl med Grekland om vem som har rätten till den så kallade Verginastjärnan.
Ett annat exempel är Bosnien-Hercegovinas nationsflagga. Under kriget på 1990-talet pryddes statens flagga av de gamla medeltida bosniska kungarnas vapensköld, med sex liljor mot blå bakgrund. Eftersom symbolen var starkt förknippad med en av folkgrupperna, bosniakerna, bedömdes den som olämplig att representera hela nationen (bosnienserberna protesterade uttryckligen mot den) och byttes därför ut mot den nuvarande flaggan 1998. Liljeflaggan används fortfarande inofficiellt, till exempel på fotbollsmatcher, och i de bosnienserbiska territorierna föredrar man i regel den egna regionala flaggan, en röd-blå-vit trikolor med liggande fält.
En av de flitigast brukade svenska regionala flaggorna är den jämtländska, som skapades 1983. Ingen som besöker landskapet kan undgå den: tre liggande fält i blått, vitt och grönt, och i mitten det sigill som den jämtländska allmogen erhöll av den norske kungen på 1200-talet, med text på latin. Men hur stark politisk udd har egentligen ”republiken Jamtlands” flagga? Visst, den syns året runt i Östersund, men framför allt ser vi den på sommarstugefasader. Mig veterligen har inga militanta utbrytargrupper tagit den till sina hjärtan.
Jämtlands flagga är bara ett exempel av många. Av allt att döma befinner sig de svenska regionsflaggorna mitt uppe i en intressant expansion. När vi bilade på Öland i våras kunde vi således konstatera att landskapets flagga (med landskapsvapnet) är betydligt mer frekvent än den har brukat vara. Och den skånska korsflaggans popularitet har inte avtagit.
Min senaste historiekrönika handlar om den nytillträdde kungen av Storbritannien och Nordirland, Charles III. Det har länge spekulerats i brittisk press att han skulle ha valt ett annat kunganamn, eftersom det vilar en förbannelse över ”Charles”. Hur kan det komma sig?
/Dick Harrison