ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

RecensionNya filmer

Miraklet

Synd – det är inte direkt ett mirakel

Kíla Lord Cassidy, Tom Burke och Florence Pugh i ”Miraklet”.
Kíla Lord Cassidy, Tom Burke och Florence Pugh i ”Miraklet”. Foto: Aidan Monaghan/Netflix

Helhetsintrycket är överraskande känslostumt och dramat en gnutta oförlöst i ”Miraklet”, skriver SvD:s recensent Jakob Åsell.

Jakob Åsell
Uppdaterad
Publicerad

I kölvattnet av Olivia Wildes skruvade snackis ”Don’t worry darling”, vars dramatiska intriger från lanseringen överglänste själva filmen, får Florence Pugh lite lugn och ro som centralfigur i ett kostymdrama där halva speltiden vigts åt promenader i friska luften. Hon byter 50-talets Palm Springs-inspirerade miljöer mot den vindpinade irländska landsbygden under 1860-talet i rollen som brittisk sjuksköterska på specialuppdrag. Efter att ha vårdat skadade soldater under Krimkriget i Florence Nightingales Krim-kampanj skickas Lib (Pugh) till den katolska obygden för att söka sanningen bakom ryktet om flickan som sägs ha överlevt utan mat i fyra månader.

Mot denna bakgrund är det synnerligen överraskande att ”Miraklet” öppnar genom att fotografen Ari Wegners (”The power of the dog”) kamera inte sveper över ett vackert grönt landskap utan istället fångar studion där delar av filmen har spelats in. Bland stora lampor och kulissbyggen panorerar öppningsbilden sakta medan en berättarröst lugnt konstaterar att vi människor inte är någonting utan berättelser.

Laddar…