RecensionTv-serier
Slaskunderhållning att sluka på Netflix
Ett slags genetik-Tinder är grundpremissen i ”The one”. Serien är aldrig direkt bra men har tillräckligt driv för att man ska se allt i ett par sittningar.
I höstas kom den amerikanska serien ”Soulmates” på Amazon Prime och nu den brittiska Netflix-produktionen ”The one”, båda baserade på en och samma idé: högteknologisk kärlek. Eller, kanske snarare, hur biologin och tekniken kan hjälpa människor att hitta sin perfekta partner, och de konsekvenser som mixtrandet kan få.
I ”The one”, som löst bygger på John Marrs spänningsroman med samma namn, ligger fokuset stadigt på konsekvenserna. Första avsnittet presenterar seriens skurk direkt, ett stenrikt yogamonster i byxdress som heter Rebecca (Hannah Ware) och som har uppfunnit en tjänst där användarna genom ett enkelt hårprov och en omfattande databas med dna-koder från hela jorden smidigt matchas ihop med sin enda, sanna kärlek. Ett slags genetik-Tinder kan man säga, låt vara med samma vetenskapliga rimlighet som, tja, ”Jurassic Park”.