Smörgåsbord av snask i ny Netflix-thriller
Louise blir blixtförälskad i en mystisk främling med mörka hemligheter i bladvändare i tv-serieformat. Som lek med stereotyper är ”Bakom hennes ögon” definitivt njutbar.
Kalla mig krävande och pretentiös, men jag tycker att varje drömskildring borde ta chansen att uttrycka en vision för mediet med vilket drömmen skildras. Som 1920-talets surrealistiska film. Med impressionistiska medel gav Jean Epstein, Luis Buñuel och Germaine Dulac access till inre världar där man utforskade filmens specificitet. Konsten fick vara konst på egna villkor.
”Jag tror att man kan resa vart som helst, bara man har varit där förut” lyder en nyckelreplik i ”Bakom hennes ögon”, en brittisk miniserie efter Sarah Pinboroughs roman med samma namn. På originalspråk sägs repliken med den väsentliga avslutningen ”as long as you can visualize it” – bara man kan visualisera det. Man skulle lite nedrigt kunna tolka orden som självkritik mot den egna seriens tillkortakommanden.