Fantasten: ”En styggelse – nästan straffbart”

Två av Anders Lindblads favoritsemlor hittas på Lillebrors bageri i Vasastan (till vänster) och på Bakstugan i Västertorp (till höger).
Två av Anders Lindblads favoritsemlor hittas på Lillebrors bageri i Vasastan (till vänster) och på Bakstugan i Västertorp (till höger). Foto: Tomas Oneborg, privat

Fyra semlor. Så många slinker ner i SvD:s sportkrönikör Anders Lindblads mage varje vecka. Minst. Som officiell semmelfantast delar han med sig av hur en riktigt god, och dålig, semla smakar.

Ebba Åstrand Raij
Publicerad
Annons

Vi är många som tycker om semlor, men få älskar den gräddiga bakelsen lika mycket som SvD:s sportkrönikör Anders Lindblad. Under de första tre månaderna på året snittar han fyra semlor i veckan.

– Jag har älskat semlor sedan jag var liten. Mamma Kerstin brukade baka semlor varje tisdag från och med fettisdagen fram till veckan före påsk. Efter tisdagskvällarnas skidträning i elljusspåret var det en högtidsstund att komma hem, lyfta på locket och hugga i på ”tisdagsbullarna”, säger Anders Lindblad.

Det är fortfarande hans mammas semlor som kommer upp när frågan om favoritsemlan ställs. Oavsett semla ska den helst intas med en kopp kaffe.

– Självklart testade jag tidigt att äta semlor med varm mjölk till, på klassiskt vis, men har faktiskt alltid föredragit kaffe till semlan istället, säger Anders Lindblad.

Att slinka in på ett litet konditori långt från storstan, ta en kaffe och semla, är en speciell känsla.

Anders Lindblad.

Otaliga semlor rikare har han en klar bild av vad som utgör en bra semla, men också en dålig semla.

– En bra semla ska vara välbalanserad. Synintrycket är viktigt. Den måste ju se god ut och får absolut inte vara för tung. Jag gillar när det är lite bitar i mandelmassan också, fluffig nyvispad grädde och ett rejält lock med florsocker på, säger Anders Lindblad och fortsätter.

– Tyvärr finns det många dåliga semlor. Tunga, tråkiga, torra och utan kärlek. Då går det inte att äta ens halva – trots att jag älskar semlor. 

Av de femtiotal semlor Anders Lindblad hinner äta varje år inhandlas majoriteten på olika bagerier i hemorten Stockholm. Men han tar alla chanser han får att upptäcka resten av Sveriges skatter.

– Jag har en förkärlek att testa semlor när jag är ute i landet och åker. Att slinka in på ett litet konditori långt från storstan, ta en kaffe och semla, är en speciell känsla. Som på favoritfiket Stigs konditori i Gullringen i norra Småland, säger Anders Lindblad.

När det kommer till olika variationer på semlor är han bestämd. En klassisk semla ska det vara. Han skulle inte få för sig att äta en saffranssemla eller ”annat påhitt”.

– En semla är en semla är en semla. Det är en styggelse, nästan straffbart, att ha med ordet semla i tramsiga bakverk som är långtifrån riktiga semlor, säger Anders Lindblad.

Annons
Annons
Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons