Recension
Migrationsepos i Mobergs anda
Theodor Kallifatides skriver i sin nya roman ett stycke svensk migrationshistoria som tidigare sällan berättats. Den är både kunskapsberikande och drabbande relevant, skriver Viola Bao.
Att det på senare tid kommit allt fler migrationsskildringar inom såväl konsten som litteraturen är nog ingen slump. Rekordmånga i världen befinner sig idag på flykt och asylpolitiken är en av samtidens mest trängande frågor. Migrationens erfarenhet är också det stora temat i Theodor Kallifatides nya roman. ”Med mina läppars svalka” är ett brett anlagt epos i Mobergs anda, med grekiska Elena i centrum.
Hennes barndom i 1940-talets Grekland är kantad av en rad trauman: fadern anklagas för kommunism och förs bort under den nazistiska ockupationen; modern avrättas efter kriget av landsmännen för en kärleksrelation med en tysk soldat. Efter en brutal gruppvåldtäkt i tonåren – som hon bearbetar under resten av livet – gifter Elena sig med sin lärare Giannis. För att fly den politiska repressionen i landet efter inbördeskriget bestämmer de sig för att emigrera till Australien.