Recension
Kameran fångar känslan av en krossad verklighet
Tillsammans med Julia Peirone, Aida Chehrehgosha, Tova Mozard med flera tillhör Jenny Källman den yngre generationen vars fotografiska verk spelar en framträdande roll i samtidskonsten. Individualism bland dessa fotografer är en kollektiv rörelse. Skillnader är större än det som förenar. Gemensamt är dock kamerans strävan efter att upphäva gränser mellan det dokumentära och det iscensatta.
Jenny Källmans formspråk bygger i högsta grad på att osäkra betraktarens blick inför det verkliga och det imaginära. Framför hennes svartvita fotografier är det ofta omöjligt att avgöra om rörelsen, oskärpan, kornigheten och överexponeringen är ett resultat av en utstuderad teknik eller en spontant uppkommen effekt i ett snapshot som fotografen tog till vara.