Monsterfisken är målet – ro i själen en bonus

Stenåldersmänniskan i oss dras till fisket. Att fylla frysen är sällan ett mål, men hjärnan gillar belöningen när det hugger på kroken.

Publicerad
– Att vara på jakt efter ett byte sitter djupare än vi tror, säger William Moberg Faulds, en känd sportfiskare som driver en fisketidning och producerar tv-program om fiske.

– Att vara på jakt efter ett byte sitter djupare än vi tror, säger William Moberg Faulds, en känd sportfiskare som driver en fisketidning och producerar tv-program om fiske.

Foto: Therese Jahnson SvD code 30710
Annons

En kall vårdag med regn i luften står jag med kastspöet i hand nedanför kraftverket i Älvkarleby. Här ska det fiskas havsöring. Inom synhåll har jag ett tiotal andra fiskare, bara män, som är ute i samma ärende. Under två dagar försöker jag locka fiskarna till hugg. Nu är jag inne på dag två och ännu inte ens ett nafs. Det börjar bli lite tråkigt.
Så varför håller jag på?

Sportfiskar jag för naturupplevelsen? Jodå, gärna det, men i just Älvkarleby är naturen inte så mycket att göra vykort av. Fiskesträckan är kantad av sterila stränder med sprängsten här och där. Och uppströms har jag kraftverket, som för all del är ganska stiligt för att vara ett kraftverk. Det byggdes för hundra år sedan då även industriella anläggningar kunde få vara vackra. Men så mycket genuin natur är det inte fråga om.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons