Slöjden viktig för unga samer

Eleverna i årskurs sex på Sameskolan i Kiruna är snart färdiga med sin slöjduppgift: ett nålhus i märgben.

– Det är till för att ha nålar i, berättar Anneli. Längre tillbaka i tiden, när samerna flyttade runt och bodde i lávvu, var det lättast att ha viktiga redskap fast i ­bältet. Då var de alltid nära till hands. Därför hade kvinnorna, som kunde behöva sy i både skinn och tyg, ett nålhus med nål och tråd.

–  Det är inte så många som har det längre. I dag har man oftast knivar i bältet, säger Sire.

Själva tillverkandet är en blandning mellan hårdslöjd och mjukslöjd. De har använt märgben från ren som de kokat i vatten. Det görs för att man ska få bort märgen och för att benen ska bli vitare.

Där märgen har suttit är det ett hålrum och där inne kommer nålen att få sin plats. Själva benen sågas sedan i lagom storlek för nålhusen.

– Efter det tar vi en skinnbit och en bit kläde som vi limmar och syr ihop, i den delen fästs nålen, förklarar Jessika.

– Man blöter och tvinnar ändarna på skinnet och på slutet sätter man en tofs, säger Anneli.

Den tvinnade delen med tofs är den som sedan fästs i bältet. Men till den behövs också några pärlor som ”stopp”. Det är för att skinnet inte ska åka igenom hela märgbenet när du drar i den lilla benbiten på andra sidan för att få fram nålen.

Slöjden, eller duodji som det heter på nordsamiska, är en del i att bevara den samiska kulturen. Tjejerna listar tre andra saker som också är av stor betydelse för dem: samiskan, renskötseln och kolten (samernas traditionella dräkt).

– Vi måste hålla det samiska språket vid liv och fortsätta med renskötsel, säger Jessika.

– Och kulturen är viktig, konstaterar Sire.

Så trots att nålhuset inte är ett redskap som används i dag tycker tjejerna att det har varit intressant att få lära sig hur man tillverkar det.

– Några av oss kanske inte ens visste att det fanns nålhus, så det är bra att vi har fått lära oss vad det är och hur de används, säger Jessika.