ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

RecensionTv-serier

Apostle

Som ”Hem till gården” – med störda hedningar

Dan Stevens i knipa.
Dan Stevens i knipa. Foto: Warren Orchard/Netflix

Sönderborrad hjärna, knivstick, tvångsabort, brännmärkning – trots våldet är Netflixskräckisen ”Apostle” ingen enkelspårig exploitationfilm.

Sebastian Lindvall
Publicerad

Gareth Evans gillar att chockera. Oräkneliga knivstick, tvångsabort, brännmärkning, en sönderborrad hjärna – det explicita våldet lämnar minimalt åt fantasin. Därmed inte sagt att sektthrillern ”Apostle” är någon enkelspårig exploitationfilm. Med ambivalenta vändningar öppnar Evans dörren för tolkningar, och han sträcker ut en hand – som möjligen saknar ett finger eller två – till såväl väderbitna ateister som trofasta Bibelkramare.

Det är tidigt 1900-tal. Den ärrade ex-missionären Thomas Richardson (Dan Stevens) kliver på en båt under falsk identitet och kliver av på en walesisk ö. Här har han tänkt rädda sin syster från en sekt. Det är ett enkelt samhälle med en båt, en pub, en kyrka. Om nätterna råder utegångsförbud. De nyfrälsta nybyggarna enas i en stark tro på öns mystiska skördegudinna. I centrum för dyrkandet står profeten Malcolm (Michael Sheen), backad av en liten armé med underhuggare som kramar sina vapen i bakgrunden.

Laddar…