RecensionVinterns böcker 2018
Malmbergs dröm: att stå utanför och ändå delta
Carl-Johan Malmberg har en slagruta för konst med kraft att påverka. I sin mest personliga bok hittills berättar han om viktiga möten, att protestera tillsammans med ensamkommande unga afghaner och en frihetslängtan som också skapar ensamhet och övergivenhet.
Ingen bok har tagit längre tid att läsa den senaste tiden än Carl-Johan Malmbergs ”Guldåldern”. Det är för att den har den för Malmbergs essäkonst återkommande förmågan att göra halvhalter i läsarens uppmärksamhet. Man läser och stannar upp, läser vidare med ökad koncentration, stannar in.
När Malmberg skriver om andra, som i rosade författarbiografier om William Blake eller William Butler Yeats, står konsten i centrum mer än politiken och sociologin, och särskilt ambivalens och omprövning, ”produktivt missnöje” som han beskriver Yeats hållning till världen. Det går igen när han skriver om sig själv, som i den gastkramande kärleksessän ”Han som inte gjorde mig sällskap” eller i ”Guldåldern”, där missnöjet ligger som en oro under hela texten.