Champagne bubblar vidare trots alla krig

En ny deckar­genre – wine crime – har sett dagens ljus. Handlingen letar sig ner i kritgångarna precis som under krigstider. Många är krigsherrarna som hållit stridshumöret uppe med champagnebubblor.

Publicerad
Inget fälttåg utan champagne – Napoleon visste att hålla stridhumöret hos officerarna uppe. Vykortet från Moët & Chandon visar Napoleon på besök i champagnehusets källare den 26 juli 1807.

Inget fälttåg utan champagne – Napoleon visste att hålla stridhumöret hos officerarna uppe. Vykortet från Moët & Chandon visar Napoleon på besök i champagnehusets källare den 26 juli 1807.

Annons
Inget fälttåg utan champagne – Napoleon visste att hålla stridhumöret hos officerarna uppe. Vykortet från Moët & Chandon visar Napoleon på besök i champagnehusets källare den 26 juli 1807.

Inget fälttåg utan champagne – Napoleon visste att hålla stridhumöret hos officerarna uppe. Vykortet från Moët & Chandon visar Napoleon på besök i champagnehusets källare den 26 juli 1807.

Inget fälttåg utan champagne – Napoleon visste att hålla stridhumöret hos officerarna uppe. Vykortet från Moët & Chandon visar Napoleon på besök i champagnehusets källare den 26 juli 1807.

BROTT & BUBBLOR

Napoleon hade alltid en försvarlig mängd champagne med sig för att hålla stridshumöret uppe hos officerarna. Det gick bra – ända till den dag han glömde champagnen på väg till sista slaget vid Waterloo. Mikael Mölstad

Som nybliven änkling reser Harald Poppe till sin nya kärlek: Champagne. Nere i kritgångarna hör han svaga stön från en sidogång. Där ligger den berömde källarmästaren Anselme Guidot i kramper. Den chockade Harald hör hans sista ord: Isabelle är i fara.

Detta är upptakten på Kåre Halldéns nyligen utkomna deckare Champagneführern – världens första wine crime-bok. I verklighetens Champagne har det dock handlat mer om intriger och familjefejder.

De flesta allvarliga brott som präglat Champagne har varit krig. Landskapet ligger i en ­europeisk korsväg där krigsherrar kämpat ända sedan hunnerkungen Attila slogs med romarna på 400-talet.

Annons
Annons

Det fantastiska är att befolkningen i Champagne tycks överleva det mesta. Jag kan ­ påstå att det är tack vare alla krigshändelser som champagne blivit världens lyxdryck alla ­kategorier.

Huvudorten Reims ligger bara en timme med tåg från Paris. Så redan under franska revolutionen var det strider i trakten. Några flaskor bubbelvin innanför revoltörernas västar fick ­säkert revolutionsflaggorna att vaja högre.

Den store Napoleon var född i en vingård så han förstod tidigt att uppskatta drycken. På fälttågen hade han alltid en försvarlig mängd champagne med sig för att hålla stridshumöret uppe hos officerarna. Det gick bra – ända till den dag han glömde champagnen på väg till sista slaget vid Waterloo.

Champagnehusen lät gladeligen militärer härja runt i champagnekällarna – antingen de var kosacker eller husarer. Både Gula Änkan, Madame Clicquot-Ponsardin, och andra champagnechefer förstod att de fina officerarna snart skulle bli de bästa kunderna.

Mest förtjust i champagne blev den ryska tsaren som ville ha det mousserande vinet i kristallflaskor – hans Roederer-champagne bär fortfarande namnet Cristal.

Under första världskriget låg västfronten inte långt från Reims med förödande resultat. Det var inte precis några champagne­korkar som tyskarnas tjocka Bertha-kanon sköt. Folket klarade sig tack vare skyddet i de mer än 400 kilometer långa kritgångarna från romartiden.

Andra världskriget blev en tid av samarbete och hemliga motståndsrörelser. I Kåre Haldéns deckare ringlar sig kriminalgåtan fram ända till världskrigets verkliga champagne­führer Otto Klaebisch. Denne tyske vinhandlare hade som främsta uppgift att köpa champagne ­billigt för att tjäna pengar på världens vinmarknad.

På så sätt drog Champagne än en gång nytta av krig.

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons