Recension
Tangomissionär med fantastisk orkester
Medan tangon satte grekiska, ungerska, franska och finska blomster lät svenskarna genren vänta för att istället ägna sin uppmärksamhet åt sjömansvalsen. Att tangon inte fått fotfäste förrän i våra dagar beror på att det dröjde innan de svenska danslärarna lärde sig att dansa på det ursprungliga, argentinska viset. Det vill säga som ett slags konversation med ett eget koreografiskt alfabet istället för det fastlagda rörelsemönster som man använder i Europa.
Trots att tangoklubbar de senaste åren vuxit upp över hela landet finns det fortfarande utrymme för missionärer. Det har den svenska sångshowens initiator – Rikard Wolff – fått erfara under sin rikstäckande turné med det tangoprogram som han redan i mars presenterade på Rival i Stockholm. På söndagskvällen återkom han till fadershuset Dramaten, där hans karriär en gång började. Den reviderade upplagan är bättre strukturerad och innehåller fler låtar ur Carlos Gardels repertoar, inalles 14 stycken.
När den legendariske sångaren omkom i en flygolycka i Medellin i Colombia efterlämnade han en enorm mängd tangoinspelningar. Med hänvisning till detta klingande arv brukar argentinarna säga att han sjunger bättre och bättre för var dag som går. Det blir många sådana under de gångna 74 åren plus två månader.