Trieste rymmer den europeiska själen
Thomas Mann, James Joyce, Marcel Proust och Mussolini. Alla har de lockats av italienska Trieste – den gamla handelsstaden som tycks byggd enligt den kinesiska energiläran feng shuis principer.
I S:t Zenobasilikan i Verona hänger en mäktig målning av solförmörkelsen vid Jesu korsfästelse. Under tavlan sitter en lapp från kyrkoherden, om "påsknattens mörker, som var ljusare än dagen". Ljus och mörker, dag och natt, död och uppståndelse som motsatser men också som förutsättning för varandra. När jag läser om "Romeo och Julia", i det som turistbyrån - möjligen lögnaktigt - utpekar som Julias hus, slås jag av hur denna dialektik, så central i den kristna tron, också genomsyrar pjäsen. Vägen till nytt liv går genom graven. En natt då under sker är ljusare än dagen. Ingenstans uttrycks det vackrare än i Julias monolog inför bröllopsnatten: