Recension
Rörande och träffande tidsbild i Upperdog
Två långfilmer har norska Sara Johnsen hittills hunnit med och båda har nominerats till Nordiska rådets filmpris. Vinterkyss (2005) var ett tungt men hjärtskärande vackert drama om sorg och föräldraskap med Annika Hallin i huvudrollen. Upperdog är en i synopsisform lika allvarlig film, men berättad med betydligt lättare handlag. Kanske är det därför norska recensenter tillsammans med Amandajuryn, Norges Guldbagge fallit pladask.
Handlingen kretsar kring fyra unga personer i Oslo som vid första anblick tycks leva hyfsat gott men som följs av ett kompakt mörker. Maria längtar ständigt efter den son hon lämnat i Polen för att tjäna ihop pengar på dubbla skift. Före detta soldaten Per plågas av skuldkänslor efter en incident i Afghanistankriget. Reklamaren Axel skämtar med cynisk vokabulär bort alla möjligheter till nära relationer. Och Yanne bär på minnen från en tid innan hon adopterades till ett främmande land, minnen av en död mor och en försvunnen bror. De fyras liv korsas och trasslar in sig i varandra på sätt som överraskar i varierande grad.