KommentarSvenska språket
Ett sätt att tala på vår sida om gränsen klassas som en dialekt, medan tungomålet på andra sidan definieras som ett helt annat språk. Men var gränser dras mellan nationer och språk är ofta rena slumpen.
En av språkvetenskapens mest citerade aforismer fyller 75 den här veckan. Åtminstone i skrift. Det var nämligen den första maj 1945 som den litauisk-amerikanske lingvisten Max Weinreich först satte אַ שפּראַך איז אַ דיאַלעקט מיט אַן אַרמיי און פֿלאָט på pränt. Den som inte är så styv på jiddisch har ändå en sportslig chans att dechiffrera påståendet om det återges i sin translittererade form A shprakh iz a dialekt mit an armey un flot, vilket på köpet får jiddisch att mer framstå som den dialekt av tyska som språket nästan är. Det betyder alltså, och brukar på svenska återges som, ”Ett språk är en dialekt med en armé och en flotta”.